fredag 30 januari 2015

Djurvårdare på äventyr!

Jag heter Alfred Olsson och går djurvård här på Ingelstad gymnasiet. Jag hade tänkt berätta lite om min praktik på Universeum i Göteborg.

Sommaren flög förbi det året, sommaren var som på framspolning när man räknade efter hur många dagar som hade passerat. Tur var väl ändå det, för när skolan började skulle jag inte tillbaka till skolan vilket kändes jätte konstigt. Jag skulle flytta till Göteborg i 5 veckor och arbeta på Universeum. Detta var det största som hade hänt mig! Redan 7 månader innan hade jag tagit kontakt med Universeum och berättat att jag önskade praktik hos dom. På skrallig röst fick jag fram att jag hette Alfred och skulle börja trean på Ingelstad gymnasiet och att jag gillade fåglar jätte mycket. Då tyckte jag själv att jag lät så oseriös och ynklig, det var ju ändå första gången jag ringt bara sådär. Dom sa att dom skulle återkomma och hoppet om att få komma dit försvann. Men några dagar senare fick jag ett mejl från den fågelansvarige som sa att jag var hjärtligt välkommen och att han såg fram emot att jobba tillsammans. Jag var så lycklig - hela den veckan gick jag runt med ett leende på läpparna!






Jag fick bo hos mina kusiner i Göteborg och tur var väl det... Dom visade hur allt gick till och lärde mig vilka bussar som gick var. Till slut kom ändå dagen som jag hade väntat på. Måndag morgon kl 10 utanför portarna var det sagt, och jag var där en timma tidigt för att vara säker på att inte komma försent. Fågelansvarige Josh mötte mig och han började visa mig runt. Josh är från Californien så språket var lite bökigt i början men allt eftersom gick det bättre och bättre. Vi var runt hos alla fåglar och känslan när man får mata en tukan för första gången är fullständigt otrolig! Just där och då hade jag kunnat dö lycklig. Men vi var långt från färdiga. Hela dagen gick ut på att visa mig runt och förklara hur man gjorde allt. De kommande dagarna var man som en irren myra, fullständigt förvirrad med tusen saker att hålla reda på i huvudet. Som tur var hade jag helt otroligt duktiga och snälla medarbetare och praktikanter som räddade mig från ett antal missöden.
Efter kanske en vecka berättade Josh att vi skulle plocka ett par fågelungar som mamman inte riktigt kunde ta hand om och handuppföda dom. Jag blev helt paff! Inte i mina vildaste fantasier trodde jag att jag skulle få hjälpa till att handuppföda fågelungar på praktiken. Vi riggade inkubatorerna och var i full fart. Ungarna var av arten Purpur tangara (Ramphocelus bresilius). 
Jag fick lära mig hur man skötte avancerade matnings och vikt scheman. Hålla pincetten på rätt sätt och hur man skulle försiktigt föra ner maten i munnen på ungarna. 
Under veckorna jag var på Universeum lyckades vi föda upp fem ungar! Samtliga vi tog överlevde. Det är den absolut bästa sortens kvitto på att man har gjort ett bra jobb. 







Såklart fick jag inte bara handuppföda ett gäng ungar, utan också känna på hur det var att jobba som en riktig djurvårdare. Efter kanske vecka två började jag få koll på vad som skulle göras och jag började bli väldigt självgående. Det som skulle göras var såklart matning av alla fåglar på morgonen, då fick man passa på att se så att alla fåglarna var pigga och betedde sig som dom brukar. Roligast var ändå att mata tukanerna. Favoriterna var George och Georgina, två Toco Tukaner som finns där. Sedan gällde det att diska och sedan var det ut i regnskogen igen för att observera. Då gällde det att bara stå ute i den varma och fuktiga regnskogen i kanske en timma och kolla vad som skedde. Var det några bråk? Blev någon mobbad? Har någon ägg? Samtidigt skulle man vara trevlig mot alla gästar och besvara frågor som de hade. Resten av dagen gick man runt och städade alla hägn. Lagom tills att man skulle somnat på golvet var det dags för att göra morgondagens frukost. Detta var den sociala händelsen (förutom lunchen) där man berättade om vad som hade hänt eller vad man skulle göra på eftermiddagen. 






Jag fick till och med turen att följa med Josh och Daniel (apansvarig) ner till en park i Tyskland (Weltvogelpark) för att hämta upp två Ibis honor till de två hanar som vi hade. 
Utan någon som helst protest kan jag säga att detta är den mest fantastiska upplevelse i mitt liv så här långt. Min tid på Universeum kommer jag aldrig att glömma och det är ett av dem otroliga minnen som jag kommer ta med mig från Ingelstads naturbruksgymnasium. 


/Alfred DV12